Pappa L och Emil gjorde ett pepparkakshus förra lördagen. Jag trodde i min enfald att det skulle stå och se fint ut tills nån gång efter jul. Men icke, fyra dagar senare gav jag upp och lät honom äta upp det som fanns kvar. Non-stopen var oemotståndlig. "Bada en dudis" säger han och sträcker upp sitt lilla pekfinger hundra gånger varje dag och äta mat går inte när han vet att det finns godis i köket. När jag kom ut från duschen en dag så hade han lyckats pilla bort nästan varenda godis (det var efter det som jag gav upp).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar